Vattenfall World Triathlon Stockholm 2014, race report

Mitt första riktiga triathlon!

Jag hade testat Try Triathlon en gång innan och under Ride of Hope avslutade vi några av dagarna med att springa en kortare vända, det var all triathlonträning inför detta race.

Kortfattat kan jag beskriva min första triathlon så här; klarade mina mål totalt och i alla grenar. Känslomässigt kan jag beskriva det som att simningen var en katastrof, cyklingen gick mycket bra och löpningen gick bra.

Nu allt i mer detalj...

Inför loppet

En veckas förkylning som ännu inte hade lämnat min kropp, bättre laddning ville jag ha... ont i halsen som övergick till mer normalt snuva och hosta... det blev dock sakta bättre och bättre så jag beslöt mig för att stå på startlinjen... men kvällen innan hör min vapendragare av sig, shit vi skulle ha hämtat ut nummerlapparna idag...  skulle det inte bli något i alla fall? pga. slarv? Jag PM'ade organisationen via deras facebook-sida och fick svar under natten att det skulle vara möjligt att hämta ut på morgonen innan loppet - skönt, vi träffades extra tidigt för att hinna med denna procedur.

Raceday

Tomas och Tomas är klara för start

Vi träffades enligt plan och solen sken och allt kändes bra! Vi cyklade till start, hämtade ut nummerlappar, köpte racebelt (!) och klistrade startnr på hjälm, cykel och checkade sedan in oss själva och vårt material i växlingsområdet... bara att vänta in tid för start!

Speakern sa att det var rekordmånga anmälda i år, 4000 anmälda!

Simningen

Det kändes bra, vi var inte allt för många, någon sa 150 st i min stratgrupp, vädret var bra - förutsättningarna var alltså bra. 1500 meter simning stod på schemat. Vi fick hoppa i vattnet några minuter innan start. Första känslan i vattnet var, wow! vilken flytkraft det är i dessa dräkter, det här kommer att gå bra, jag behöver inte kämpa med vattenläget som normalt.

Jag testsimmade lite hit och dit inför start och det kändes som att det gick lätt och bra. Jag var hoppfull. På startlinjen fick jag en egen plats längst fram. Visselpipan tjöt det var dags att sätta fart, jag kom snabbt in i min simning, halvvägs fram till första bojen kom en kraftig huvudvärk, jag har mycket sällan huvudvärk så detta vara ingen jag hade önskat, jag valde att slå av på takten något och se om jag kunde bli av med huvudvärken, jag övergick till bröstsim för att få huvudet ovan vattnet... det hjälpte!

Jag fortsatte med bröstsim en stund tills huvudvärken hade försvunnit. Efter detta blev det knas... min simning blev tråkig, jag hade tappat lusten att fortsätta... jag kände mig som att jag låg sist i mitt startfält, jag ville inte ens vända mig om och se om så var fallet... jag vände mig om, jag hade 20-30 pers bakom mig, bra tänkte jag - jag är inte sämst på att simma i alla fall...

Framme vid vändningsbojen var det positivt, mindre än hälften kvar. Jag började nu simma om folk... halvvägs tillbaka började jag tom tycka om simningen, jag crawlade på ett lugnt och behagligt sätt och det kändes bra! Jag måste gå på mental träning...

Tid simning: 0:34:00
Snitthastighet: 22:40 min/km
Placering simning: 741

Jag är inte snabb på att simma, det är tydligt, 741'a plats...

Första växlingen

Växlingsomårdet

Att komma ut våtdräkten springandes är alltid en utmaning, men det gick bra. Torka fötterna lite snabbt, på med strumpor, på med cykelskor, på med hjälm, häkta loss cykeln från ställningen och börja spring! Det var långt att springa, växlingsområdet är flera kvarter långt...

Tid första växling: 0:05:02
Placering första växling: 498

Som ny på triathlon och superstort växlingsområde kanske detta är ok, jag vet inte...

Cyklingen

Väl på cykeln kändes allt bra, jag började med att cykla om folk... cykel - mitt element! 40 km att cykla, tre varv runt riddarfjärden med två 180 graders vändpunkter som skulle passeras sex gånger, Västerbron som passeras tre gånger till detta flera 90 graders svängar... en minst sagt jobbig bana.

Kolla in min solbränna
på armarna... veckan i norrland
under Ride of Hope i
solsken syns fortfarande

På Söder Mälarstrand och Norr Mälarstrand fick man chansen att trampa på lite extra, här var det extra rolig att cykla om alla tempohojjar ;) På Söder Mälarstrand åkte huvuddomaren på MC och gav gult kort på alla som låg för nära andra cyklister, det var många... jag fick inget gult kort!

Under loppet blev jag påhejad av flera personer, jag blev mycket glad och stärkt varje gång! Tack alla ni!

Summerat kan jag bara säga att jag passerade många cyklister, det dröjde till sista varvet innan jag blev passerat av någon annan, killen som cyklade om mig cyklade jag sedan om på Västerbron ;)



53% i zon 3 och 42% i zon 4. jag skulle nog kunna ha
tagit i lite mer så här sett i efterhand..

Tid cykel: 01:08:06
Snitthastighet: 35,24 km/h
Placering cykel: 62 !

62'a plats på cyklingen, det här med cykling kan jag uppenbarligen

Andra växlingen

Efter den långa språngmarschen med cykeln så hittade jag inte min plats, jag fick leta och leta, det tog en stund att hitta igen min plats... tänk vad svårt det skall vara att komma ihåg vilket nummer man har - illa! Väl på plats gick bytet snabbt, på med mina nya skor, i men en gel och sedan i väg... men åt vilket håll?? jag fick fråga en annan löpare som pekade mot Stadshuset... och så bar det i väg!

Tid andra växling: 0:04:31
Placering andra växling: 679

Mitt letande syns tydligt, placeringen föll jämfört med första växlingen...

Löpningen

Slottsbacken passerades fyra gånger

Det började som vanligt rätt tungt efter cyklingen, benen är stumma men det kändes ändå bättre än vad jag kommer ihåg från tidigare växlingar. Klockan pep till, första kilometern var avklarad - på 4:38, wow tänkte jag, det lovar gott, första efter växlingen med stumma ben.

Löpningen gick bra. Nya skorna och skösnörena kändes mycket bra.



Hela 91% i zon 4, jag hade inte mycket mer att ge,
det är tydligt... måste träna mer löpning

Tid löpning: 0:46:37
Placering löpning: 391

Jag är nöjd med tiden på milen, plats 391 är nog hyfsat tror jag. Triathleter är tydligen bra på att springa...

Målgång

Passerar mållinjen

Sista backen var som vanligt tung men ändå var jag inte slut på något sätt. Det här med trathloin är bra, även om man hållt igång drygt två och en halv timme så var inte kroppen slut, svaret är nog att man använt olika musker och inte ensidigt kört med samma hela tiden som vid cykling eller löpning.

Min kära Anna stod vid målet och lyckades få en bild precis när jag passerade mållinjen. Solen sken och det kändes mycket bra - triathlon det gör jag gärna om!

Tid totalt: 2:38:14
Pacering totalt: 321

2:38 är betydligt bättre än mitt mål om att klara sub 2:50, så jag kan inte vara mer än nöjd!

 Officiell data från loppet

 

Tomas och Tomas efter målgång

Vad är Triathlon?

Triathlon passar utmärkt både för motionären som tycker om allsidig träning - och för den topptränade elitidrottaren. Genom sin variation är det också en mycket rolig idrott för barn och ungdomar.

Man tävlar på en mängd olika distanser. Allt från tävlingar som tar under en timma att genomföra, till tävlingar som eliten avverkar på över 8 timmar. Den klart övervägande delen av tävlingarna arrangeras på kortare distanser. När man tränar inför tävling genomförs oftast momenten var för sig, även om man ibland kör så kallade övergångspass simning-cykel eller cykel-löpning.

På triathlonförbundets hemsida finns mer information som hjälper dig att börja med triathlon. Det lättaste sättet att komma igång är dock att kontakta någon av de över 100 triathlonklubbar som finns i Sverige.

Kort historik - från 14 deltagare 1978 till succé vid OS i Sydney 2000

Som anfader anges Hawaii Ironman vars första tävling arrangerades 1978 med 14 deltagare. Dock började idrottare i Kalifornien tidigare under 70-talet att exprimentera med tävlingar på kortare distanser där momenten simning-cykel-löpning utfördes i en följd. Första tävlingen i Sverige arrangerades 1983 i Uppsala.

Hawaii Ironman var en sammanslagning av distanserna på de tre klassiska tävlingarna: Waikiki Roughwater Swim 3800 meter, Oahu Around the Island Bike Race 180 km och Honolulu Marathon 42 km. Bakgrunden var en vadslagning där man utröna vem som var den mest tränade idrottaren av simmaren, cyklisten och löparen.

Redan inom några år hade tävlingen fått fotfäste och sporten började växa. Triathlon har gjort en rekordsnabb utveckling ifrån marginalidrott till olympisk- och internationell toppidrott med professionella utövare. Triathlon gjorde succé då sporten var med första gången på OS 2000 i Sydney. På OS tävlar man på de kortare distanserna 1500 meter simning, 40 km cykel och 10 km löpning. 2009 blev svenskan Lisa Nordén tvåa och 2010 trea i VM-serien. Hon vann också sprint-VM 2010. Men allt övertriumferades 2012 med totalseger i VM och ett OS-silver.

Källa: http://stockholm.triathlon.org/se/information

Ride of Hope 2014



Stolt

Ride of Hope är ett cykellopp lika mycket för själen som för hjärtat som Billy brukar säga. Billy Ydefjäll är projektledare och drivkraften bakom Ride of Hope inom Barncancerfonden.

Varje år drabbas cirka 300 familjer i Sverige av det ofattbara; ett barn får en cancerdiagnos. Barncancerfonden arbetar för att underlätta livet för de här familjerna.

Ride of Hope är ett av Barncancerfondens årliga evenemang sedan starten 2008 och drar nu in ca 2 miljoner kronor till Barncancerfonden.



Gary Fleming och jag

Iniativtagare till Ride of Hope och Ride of Hope Europe är Gary Fleming. Gary kom till Billy med idén om att cykla från Malmö till Stockholm för att samla in pengar... Gary, Alex och Billy testcyklade - det gick! sedan var loppet ett faktum!


Billy Ydefjäll och jag

Numera hittar man Ride of Hope även i andra cykelsammanhang. I 2012 års upplaga av Vätternrundan cyklade flera startgrupper för Barncancerfonden och en av startgrupperna, med cykelproffset Magnus Bäckstedt i täten, satte nytt fartrekord genom att ta sig runt på 6 timmar och 37 minuter.

Kopplingen mellan motion och välgörenhet är angelägen för oss alla, därför att den förenar nytta med nöje och skapar publicitet för kampen mot barncancer.

Ride of Hope präglas av ett stort engagemang och mycket känsla och är ett lopp där deltagarna cyklar lika mycket med hjärtat som med benen. Just detta faktum att gruppen håller ihop är kännetecknande och en viktig faktor i Ride of Hopes framgångar.

Ride of Hope Umeå - Stockholm

Ride of Hope startar i Umeå måndagen den 4 augusti och har målgång på söndag den 10 augusti i Stockholm. Den sammanlagda sträckan under dessa 7 dagar är cirka 1000 km.

Årets lopp började med en bilfärd från Stockholm upp till Umeå... jag fick se en stor del av E4'an den helgen... phu vad långt det var upp till Umeå... och jag skall cykla hem igen?!

Väl på plats infann sig Ride of Hope-leendet, som jag saknat det - sedan förra året... vilket härligt gäng det här är, flera kända ansikten från förra året och många nya. Ride of Hope engagerar verkligen många och många återkommer år efter år, verkligen skoj!

Patrik filmade hela sträckan, se den här (den gör sig bäst i HD-kvalité);

Umeå - Örnsköldsvik

Umeå - Örnsköldsvik





Hela norrlandsgänget uppställt utanför Scandic Örnsköldsvik



Vi som cyklade tillsammans sträckan Umeå till Örnsköldsvik



Umeå - Örnsköldsvik
Jag ansträngde mig rätt ordentligt på denna
sträcka, hela 10% eller 23 min i zon 4

Örnsköldsvik - Härnösand

Örnsköldsvik - Härnösand

Vårt gäng kämpar på uppför i stekande värme...

Gänget vid depåstoppet

Gänget efter målgång

Selfie med fin bakgrund och kung Samuel i svart/gult/vitt i kanten




Örnsköldsvik - Härnösand
Hög anstränging, högre än dagen innan,
hela 16% i tröskelzonen

Härnösand - Hudiksvall

Härnösand - Hudiksvall

Gänget på en bro precis innan stigningen upp mot Hassela

Jag vilar efter stigningen upp till Hassela



Härnösand - Hudiksvall
En tredje dag med högansträning, 15% i tröskelzonen.
Hasselastigningen syns tydligt i Tempo-zonen... klart den jobbigaste dagen

Hudiksvall - Gävle

Hudiksvall - Gävle

Gänget efter målgång

Hudiksvall - Gävle
Lättaste dagen, klar majoritet i zon 1 och 2

Gävle - Västerås

Gävle - Västerås

Gänget någonstans på vägen...

Gävle - Västerås
Hög medelhastighet säger inte allt, denna dag hade vi
det högsta snittet men samtidigt en lättcykling

Västerås - Uppsala

Västerås - Uppsala

Gänget som cyklade Västerås - Uppsala,
dagen till ära hade vi flera gäståkare, däribland Mats
som jag cyklade RoH med förra året

Västerås - Uppsala
En lättsam cykling, klar majoritet i zon 1

Uppsala - Stockholm

Uppsala - Stockholm

Gänget som cyklade sista sträckan, förstärkt med Försvarets Sport Klubb.
Däribland Anders som jag cyklade stora delar av förra årets Ride of Hope med, skoj!

Stolt efter att ha cyklat i mål i årets viktigaste lopp!



Uppsala - Stockholm
Den lättsammanste dagen på hela Ride of Hope, hela 78% i zon 1

Länkar till mer data från Strava

Slutligen, stort tack till min arbetsgivare Nordea som gjort mitt deltagande möjlig.

Vätternrundan 2014, racereport

Precis efter målgång

Vätternrundan blev inte som det var tänkt ... blev olyckligt avhängd från min grupp efter halva loppet och fick köra solo andra halvan. Det blev till slut en succé ändå med personbästa på distansen!

Snabbfakta om 49'e upplagan
Vätternrundan 2014

Anmälda	23 000
Startande	19 447
Fullföljde	18 641
Ej fullföljde	737 (3%)
Ej startande	3 275 (14%)
Genomsnittsrundan	12h 32m
Snabbaste rundan	6h 55m
Min placering	964
Passerade	7518
Passerad av	10

Dagen innan

Väl på plats i Motala sporthall fick vi bra platser på en tjock madrass. Jag, Sydfors och Patrick P. Bra start på årets vända! Efter inlämning av hinken till serviceteamet och lite snack, uthämtning av startbeviset och en pastamiddag var det dags för tidig träff med John Blund.

Natten

Jag sov oroligt (som vanligt) fram till småtimmarna, vid 3-tiden var jag klarvaken och efter ett toabesök sov jag som ett barn... Sydfors väckte mig och berättade att jag snarkat ljudligt... jag kände mig som en glad prins! Wow! Jag är utvilad var första tanken... skön start inför Vätternrundan!

Inför start

Gruppen precis innan start

Påklädd och på plats i restaurangen hörde jag flera irriterade cyklister...gröten var slut! Det finns ingen gröt kvar! Katastrof, ingen frukost! Efter en massa diskussioner och fram och tillbaka var jag tacksam över att Sydfors fått mig att köpa havregryn dagen innan. Jag hämtade sonika dessa och bad om tevatten... och vips så hade jag mig gröt framför mig! Nu var det bara till att lugna ner sig...

Väl på plats inför gruppfotografering och sista-minuten-informationen träffade jag Peter Estberger som jag cyklade Ride of Hope 2013 (Lund-Stockholm) med, skoj!

Start - Gyllene Uttern (40,4 km/h)

Wow! medvind och god fart söderut! Allt kändes mycket bra förutom ett knak/gnissel från min cykel som irriterade mig så infernaliskt, tänk att ljud skall komma precis när man skall cykla 30 mil... ... hur skall jag stå ut med detta hela vägen runt... jag försökte förstå vad ljudet kom ifrån. Just detta ägna jag den mesta av tiden åt...jag har haft liknande ljud tidigare, nu hade jag nytt bakhjul, ny body, nytt vevlager, ny kassett, ny kedja... vad kan vara orsaken till oljudet?

Fint väder och fina vägar

Strax efter Gränna stod vårt serviceteam och en familj och tittade på loppet, hela vårt gäng stannade och kissade... vilken chock för familjen som stod där... från lugnet till 40+ personer som ställer sig runt om dem och kissar för att 60 sekunder senare åka vidare.

Jag tar av mig västen och ger den till servicepersonalen, skönt att bli av med den, det börjar bli varmt.

Gyllene Uttern -  Bankeryd (37,2 km/h)

Efter stoppet fortsatte cyklingen tämligt enkelt och snabbt, en kombination som inte är så vanlig, men med medvind så blir det så.

Första avhängningen; backen invid Skärstad

Första riktiga backen stod framför oss. Jag bestämde mig direkt för att inte gå på rött uppför backen, det var helt enkelt för tidigt för det, jag behövde spara på krafterna till senare i loppet. Sagt och gjort så hjälpte jag t.o.m. en cyklist i backen som hade det tyngre än jag. Väl på toppen insåg jag och Micael att vi hamnat efter gruppen! Vi bestämde oss för att köra partempo för att köra i kapp. Det blev en slitsam resa men vi hjälptes åt och lyckades köra ikapp!

Jönköping

Ren njutning!

Jönköping var det första riktigt jobbiga partiet (bortsett partempot). Vi hade stark kantvind och det var ingen vila någonstans i gruppen. Är detta vad vi har att vänta när vi skall vända norrut tänkte jag...

Strax efter Bankeryd stod vårt serviceteam än en gång och väntade, denna gång med våra hinkar utställda i prydliga rader. Jag hittade min hink tämligt snabbt och fyllde min Camelbak som visade sig inte behöva mer än ca 0,5 liter... jag hade alltså inte druckit mer än en halv liter de första 10 milen... illa!Jag passade även på att lossa mitt bakhjul och spänna snabbkopplingen något hårdare. Allt detta på under 90 sekunder, det gick undan kan jag lova!

Bankeryd - Hjo (30,9 km/h)

Snittfarten säger väl en del...

Andra avhängningen; någon backe

Det hela började med att jag fick en förning uppför en backe, naturligtvis slitsamt som vanligt men jag körde inte på rött ändå.


Det blev motorbyte strax därefter och jag hamnade således i den bakre motorn och väl på plats längst bak kom vi in i ytterligare en backe. Som bekant så blir det ofta inbromsning när man ligger sist i en större klunga när de första börjar komma upp i backen.

När väl de första i klungan tagit sig över krönet och börjar få upp farten igen så ligger de sista fortfarande kvar i backen och tvingas accelerera mitt i backen, precis där var jag. Jag hade inte krafter eller lust att gå på rött och valde att inte köra hårt utan att hushålla med krafterna, det var ett misstag visade det sig. Jag hade dock sällskap i backen vilket kanske gjorde mig lugnare...

När backen väl var över ser jag gruppen accelerera och jag och Patrik var hopplöst efter. Vi gjorde vissa försök att köra ikapp men Patrik hade kört slut på kroppen på något sätt så jag fick inse att jag blivit avhängd, så onödigt, jag blev uppriktigt nedstämd... det var inte mina krafter det berodde på, det var gruppens "hets" i backen i kombination av mitt hushållande av energi som gjorde att jag blev avhängd.

Göteborgs Räddningstjänst

Vi fick kontakt med Göteborgs Räddningstjänst sub 9-team som vi började köra med. Det hela kändes bra, de cyklade på rätt bra. Efter en tid anslut även Rehan till gruppen. Då började min cykel leva om, första tanken var punktering, jag stannade tvärt. Det visade sig vara ett reflex som hade fastnat på mitt framhjul. Patrik stannade också, jag fick bort reflexen och viftade och ropade till Patrik att nu kör vi ikapp våra nyvunna kompisar. Vi lyckades, men efter några varv i deras rotation såg jag inte längre Patrik, jag vet inte vart han tog vägen...jag hade sedan en tid fått besvärande nageltrång, det blev bara värre och värre...

Andra depån

Jag och Rehan hade pratat om hur vi skulle göra med stopp... skall vi lämna gruppen eller köra vidare med dem? Jag frågade deras ledare och han sa att det inte tänkte stanna fler gånger. Från en klar himmel stod vårt service team där och vifta, jag låg i vänster led och svängde ut och bromsade ner kraftigt... och in i depån, men ingen Rehan ... däremot stod Alex där! Arg som ett bi. Jag tog av mig skorna för att se om jag kunde göra något åt min nageltrång... inget, jag satte på mig allt igen och spände skorna hårdare för att få dem längre bak i skorna. Jag pratade med Alex om vi skulle samköra, han var osäker, visste inte om han skulle köra vidare eller inte... det slutade med att jag körde vidare själv. Tyvärr hopplöst själv... svårt att hitta någon som ville cykla i mitt tempo, jag passerade alla tror jag, det blev en lång tempo körning...

Hjo - Aspan (30,2 km/h)

Jag tror det var på denna sträckan jag kom ikapp ett team från Hofvet. Jag anslut och det visade sig vara den grupp som Birgit anslutit sig till, vi kom att prata lite och hon berättade att gruppen inte kommer inte klara sub 9. Jag åkte med denna grupp en tid ändå. Tack för hjälpen kära klubbkamrater!

Aspan - Medvid (30 km/h)

Femte rundan avklarad, check!

Osäker om jag lämnade gruppen innan eller efter Aspan, men jag cyklade om dem och försöker hitta någon som ville cykla lite snabbare... hängde med lite löst folk här och där men fick aldrig något riktigt flyt i cyklingen. Nageltrånget hade kommit tillbaka... :(

Medvid - mål (37,3 km/h)

Nu var det inte långt kvar, jag bestämde mig för att börja köra själv. Jag hittade någon enstaka som jag kunde samköra med stundtals men det var mycket solokörning.

Väl i stadsparken träffade jag åter mina cykelkompisar och får snacka lite, alltid lika trevligt! Vips så stod Bela Hack där, skoj, ytterligare en kompis från Ride of Hope! 

Summering

Jag gjorde ett par missar, jag skulle varit noggrannare med att ligga på hjul. Jag hade sagt åt mig själv inför detta lopp men jag var slarvig när det väl gällde, kanske var det den långa snabba färden ner till Jönköping som fick mig att slappna av lite för mycket... Inför nästa lopp bör jag bygga mer styrka, ha större marginal från marschfart till toppfart, dvs. större chans att köra ikapp om det skulle behövas. I årets runda hade jag lite för liten marginal för att ha råd med misstag.

Min kondition känns helt ok, det visar pulsdiagrammet nedan, jag körde inte slut på mig som jag borde ha gjort... bättre upp nästa gång!

Teknisk Fakta

Pulszoner

Pulszoner

Intressant att se att jag inte körde riktigt hårt mer än knappa 22 min på hela varvet. mer än fyra timmar eller halva loppet i zon 2, lätt ansträngning... Jag körde hårdare på både Siljan Runt och genrepet... jag hade alltså mer att ge!

Placering

Min tid jämför med alla andra

Jag placerade mig bland de 5% snabbaste cyklisterna i årets runda, tänk om jag bara lyckas placera mig bland de 10% bästa på Lidingöloppet (under ca 2:30) eller Vasaloppet (under ca 5 timmar), då skulle jag vara nöjd...5% bästa på LL och VL känns orimligt... eller?

Garmin

Strava