onsdag 21 augusti 2013

CykelVasan 2013

Mitt första haveri, denna sommar har förföljt mig med skador och toppades nu av materialhaveri...



Glada cyklister i baksätet
Efter lite om och men så lyckades jag och Peter hitta en chaufför, när jag väl hämtat upp alla fyra personer var bilen fullpackad, tre cyklar på taket, tre vuxna i baksätet och två i framsätet... Då bar det iväg norrut! Vi övernattade i Peters sommarstuga i Rättvik och ställde väckarklockan i ottan för att hinna köra upp till starten klockan 9:00 i Sälen.


Brådis att hitta alla prylar och komma iväg till start...


Väl på plats var det brådis med att få tag i nummerlapp och att få in cykeln i startledet.

Vissa av oss lyckades bättre än andra.




När väl starten gick började det hela phu! Första kurvan var det brottning, jag fick brottas lite med en kille som ville ta min plats i ledet... Varför så bråttom? Vi har en sjuhelsikes backe framför oss?

Väl i backen så intalade jag mig att köra mitt eget race i backen, jag cyklade uppför med en ca 80 i kadens och mellan 80 och 90% i puls, gick inte över 90%.

Redo för start!

Det visade sig vara en bra strategi, jag slutade i främsta ledet efter hela stigningen och fick en bra plats i första gruppen... Då började de köra som tokar... Tempot skruvades upp, jag låg sällan under 90% och farten på grusvägen var ca 40 km/h...phu!
Efter några kilometer så känner jag mig tom, insåg att jag inte druckit något sedan start och tempot och oroligheten i gruppen gjorde det svårt att ta upp flaskan och dricka...


Ops - jäklar jag insåg plötsligt att jag låg i fel led, grabbarna framför mig hade tappat klungan ... illa! Jag beslöt mig snabbt för att inte försöka gå om och cykla ikapp gruppen, det hade helt enkelt kostat för mycket, jag började i stället dricka... Farten blev betydligt behagligare, skulle gissa att jag snittade på ca 70-80%...


Bruten sadelstolpe
Kontrollerna kom snabbt, jag ignorerade dem alla, kunde dock inte låta bli att tänka på Vasaloppet, då kommer inte kontrollerna lika tätt...


Tiden gick och jag bestämde mig för att höja tempot, man skall väl ta ut sig i ett lopp eller?

Strax efter Risberg hände något med cykeln, det kändes som att sadeln vridit sig bakåt... Jaja, jag får stå ut med det tänkte jag... Sedan försvann sadeln helt, ops! Bara att stanna och inse att sadelstolpen gått av i höjd med ramen - illa!


Tre mekaniker jobbade med att få
ordning på min cykel...


Egna lagningsförsök misslyckades, jag fick inte upp stumpen som satt kvar i ramen... Vad skall jag göra nu? jag kom ihåg att jag hade sett Vasaloppsvägen nyligen, skall jag försöka ta mig dit och cykla asfalt till Mora?
Bryta alltså? Nej, det kan man väl inte göra...
Jag fick slita hårt, notera
sadelns lite annorlunda position...
Oxberg var 'bara' några kilometer bort, där kanske det finns mekaniker?! Med sadeln innanför tröjan började jag cykla ståendes mot Oxberg, det visade sig vara längre än jag gissat...
 
Väl i Oxberg så fick jag tre mekaniker att jobba med att försöka få i ordning på min cykel... tyvärr lyckades de inte heller...

De erbjöd mig en lånecykel... när får tillbaka min cykel frågade jag - ja... vi kör ner alla cyklar till Mora så snart vi stängt denna kontroll, troligen i 19-tiden... Då hoppas jag vara tillbaka i Stockholm, inget alternativ med andra ord. Jag fick låna tape och tejpade fast sadeln på ramen och begav mig mot Mora, endast 30 km kvar...
 
Att cykla ståendets gick förvånadsvis bra, i backarna hängde jag med bra, värre var det utför och på platten, kroppen tog för mycket vind...
 
 
 

Precis efter målgång, notera avsaknaden av sadel...
 


Det var bara att bita i och cykla på... Jag fick många tillrop, de flesta 'fan va jobbigt' andra 'starkt!' och några 'är det där en annan klass?'
Vips så var jag i Mora!
Glatt gäng som precis cyklat CykelVasan

Nu återstår bara hemresan!